Det är lätt att tro att personliga assistenter alltid har funnits, men yrket skapades i mitten på 1990-talet då LSS-lagen antogs.
Tidigare hade alla personer i behov av hjälp behandlats på samma sätt, nu sattes individen i centrum.
Personer med olika funktionsnedsättningar bedöms nu som egna individer, denna bedömning görs av Försäkringskassan.
När rätt till personlig assistans konstaterats, skall insatserna utformas efter var och ens egna behov.
Det råder ibland delade meningar om vilka arbetsuppgifter en personlig assistent egentligen ska utföra.
En personlig assistent skall kompensera för den assistansberättigades (brukarens) funktionshinder.
Detta kan innebära personlig omvårdnad, på/avklädning och toalettbesök eller hjälp med att kommunicera.
Dessutom hjälpa till med olika aktiviteter både i och utanför hemmet, som förflyttningar, städning, inköp, matlagning mm.
En del brukare har ett arbete och då finns du med på arbetsplatsen, du gör också ett aktivt fritidsliv möjligt.
Det är alltid den assistansberättigade som avgör hur, när och av vem den personliga assistansen ska utföras.
Som personlig assistent får du vara beredd på att vara en mångsysslare !
Assistentens arbetsplats är den plats där brukaren för tillfället befinner sig.
Handikappreformens (LSS-lagens) mål var ökad respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.
Som personlig assistent ska du utföra allt det som kunden skulle ha gjort själv om han eller hon kunde.
Nyckelordet är här ”kunde” och brukaren skall i så stor utsträckning som möjligt vara delaktig.
Det som är normalt för en person i motsvarande ålder och situation sätter alltså ramarna för arbetet.
Men det finns naturligtvis gränser som du och vi som arbetsgivare måste förhålla oss till.
Det är detta som är skillnaden mellan personlig assistans och hemtjänst !